Georg Carl von Döbeln

En okänd dotters grav vi Järbo kyrka

På kyrkogården vid Järbo kyrka kan en plötsligt stå framför ett järnkors och en okänd dotters grav. Georgetta Carolina var barn till Carl Georg von Döbeln och Kristina Ullström, som var s k husmamsell på Önne gård där von Döblen bodde 1793–1806. Paret levde tillsammans och gifte sig 1810. Georgetta föddes i juni 1796 och dog bara åtta månader gammal. Sex år senare fick hon en bror, Napoleon. Fader står onämnd i dopboken för båda barnen, men det finns mycket som visar på att det är lilla Georgetta som vilar under korset. I dödsboken står det ”Döbelns naturbarn” och i sockenprotokollet från 1797 framgår att von Döbeln donerade en summa pengar vars avkastning skulle gå till klockaren och kyrkvaktmästaren för uppsikt över gravkorset han rest över sin döda dotter.

Georg Carl von Döbeln föddes i mitten på 1700-talet och var en svensk adelsman och general, framförallt känd för sina insatser på den svenska sidan i det finska kriget. Efter några år i Frankrike anslöt han sig 1788 till Gustav III:s ryska krig. I slaget vid Porrassalmi träffades han av ett muskötskott i pannan. Kulan trängde inte in i Döbelns panna utan studsade ut igen, men skottet märkte honom för all framtid. Skadan i pannan läkte aldrig helt och besvärade honom resten av livet, detta var orsaken till att han bar det svarta sidenbandet om pannan som skulle göra honom känd. Bandet måste bytas varje dag.

År 1793 förflyttades han som andre major till Västgöta-Dals regemente och bosatte sig då på gården Önne i Järbo socken, Dalsland, med Kristina Ullström, där de blev kvar till 1806.

Under sin aktiva tid hyllades von Döbeln som en av Sveriges största fältherrar. Hans valspråk som friherre var: ”Ära, skyldighet, wilja”.

Han har blivit känd genom Johan Ludvig Runebergs diktepos Fänrik Ståls sägner (1848), och hjältedikten Döbeln vid Jutas.

Sonen Napoleon (1802–47) föddes på Önne och blev kapten i armén. Han dog ogift varför den friherrliga ätten nummer 335 von Döbeln utslocknade.

Von Döbeln förde med sig vaccinering mot smittkoppor till Järbo, en mycket farlig sjukdom på den tiden, som han lärde ut till socknens klockare, Erik Eriksson från Stora Bön. Han var också mycket delaktig i socknen och en aktiv nykterhetsivrare, inget brännvin kommer över tröskeln till hans hem.

 

Sista stroferna i Döbeln vid Jutas

Ser Finlands här en väg till räddning bruten, 
En ban till bragder öppnad genom mig; 
Dock är det du, blott du, som frälst oss alla, 
Min Gud, min broder, hur jag dig må kalla, 
Du segergivare, jag tackar dig.”

Så talte mannen, och hans öga sänktes, 
Han steg till häst och syntes snart ej mer; 
Och dagen slöts, och nattens tårar stänktes 
På dödens skuggomhöljda skördar ner. 
O fosterland, vem spanar dina öden? 
Förborgat är, om lyckan eller nöden 
En gång skall röjas i din framtids drag; 
Men hur du jublar då, men hur du klagar, 
Skall ständigt dock bland dina skönsta dagar 
Du minnas denna, minnas Döbelns dag. 

 

Andra söndagen i augusti anordnar Järbo Hembygdsförening den uppskattade von Döbelns kyrkfärd med häst, från Önne gård till Järbo kyrka, med kålsoppa på Vinnsäter efter andakten. Tyvärr måste vi hoppa över kyrkvärden sommaren 2020, men ser fram emot att återuppta traditionen sommaren 2021.