Vinnsäter en välbevarad Dalslandsgård.

Gården Vinnsäter 1:33 är belägen i byn Vinnsäter i valboåns dalgång vid Kroppefjäll ,Järbo socken, Färgelanda kommun i Dalsland. Gården är en mycket välbevarad 1800-talsgård där det förutom bostadshuset, en så kallad ”Dalslandsstuga” finns ett litet magasin, en ladugård,en redskapsbod, en smedja och en jordkällare.

Gårdsbebyggelsen ligger, liksom övriga gårdar i byn, lokaliserade till en höjdrygg. Landskapet runt omkring utgörs av öppet odlingslandskap typiskt för valbodalen och på samma sätt som bebyggelsen i Vinnsäter ligger gårdarna spridda i krönlägen i hela dalgången vilket ger landskapet sin speciella prägel.

Det typiska höjdläget och den välbevarade gårdsbebyggelsen gör Hembygdsgården i Vinnsäter till en enastående representant för den dalsländska byggnadstraditionen.

I syfte att bevara gården har Järbo Hembygdsförening tagit hand om den.

Vinnsäter blir hembygdsgård

För att möjliggöra att Vinnsäter 1:33 bevarades inköpte Järbo hembygdsförening gården 1983, med hjälp av Färgelanda kommun. Med ekonomisk bidrag från kommunen, byggnadsvårdsmedel från Riksantikvariämbetet i Stockholm och från den egna bygden har sedan upprustningen gjorts.

Eftersom det inne i huset fanns så mycket bevarat från tiden 1920-30 tal, och väldigt lite ifrån äldre tider är det meningen att gården skall visa tiden kring 1920-30 talen. Med tanke på hur fort allting utvecklats och förändrats under 1900 talet kan det nog vara intressant att visa hur kanske Mamma och Pappa hade det som barn eller hur Mormor/Farmor Och Morfar/Farfar levde.

Det faktum att boningshuset är en av de få dalslandsstugorna som bevarats på Dalslands hembygdsgårdar och att alla byggnaderna ligger på ursprunglig plats gör Vinnsäters hembygdsgård till ett fint utflyktsmål.

Kort om gårdens Historia

Vinnsäter har gamla anor och omnämns i skrift redan 1540. Man kan därmed säga att gården åtminstone har medeltida anor, men den kan också vara betydligt äldre.

Vinnsäter utgjorde ett skattehemman om ett mantal och vid 1700 talets slut fanns det tre delägare. Genom arvsskiften och hemmansklyvningar ökade antalet hemmansdelägare med tiden och på 1830-talet upptogs hela 8 stycken.

Ursprungligen låg bebyggelsen på kullen stax norr om hembygdsgården men genom storskifte och laga skifte har gårdarna fått flytta till nya platser så att byn splittrats upp.

Skiftes reformerna genomfördes för att effektivisera jordbruket och hindra att jorden vid varje arvsskifte blev uppdelad i allt mindre bitar.

I Vinnsäter genomfördes storskiftet 1781 och laga skifte 1838-39.

Boningshuset på hembygdsgården bygdes 1851 och gården har troligen kommit till sin nuvarande plats i samband med utflyttning efter laga skifte.

De som bodde på hembygdsgården under 1800 talets senare del och i början av 1900 talet hette Aron Larsson och Stina Andersdotter. Deras son Arthur och dotter Anna blev de som sedan övertog gården och brukade den in på 1970 talet.Efter dessa syskon har hembygdsföreningen tagit över för att driva den som hembygdsgård.

Dalslandsstugan

Boningshuset är en typisk dalslandsstuga – den byggnadstyp som mer än någon annan kommit att förknippas med Dalsland. Med en dalslandsstuga menas en enkelstuga uppförd i två våningar se figur . Enkelstugan utgör en av de äldsta timrade byggnadstyperna vi känner till.

Det var vid medeltidens början på 1000 – 1100-talet som man anser att vår traditionella byggnadskultur skapades, bl.a. genom timringstekniken införande. Denna har levt vidare genom århundradena tills för ungefär 100 år sedan. Dalslandsstugan började uppträda vid 1800-talets början och förekomsten överenstämmer med landskapets högkonjunktur på 1800-1880. En av orsakerna till att man nu börjar uppföra sina hus med ytterligare en våning kan vara att allmogen genom att bygga i två våningar, ville visa sin nyvunna rikedom som kommit i samband med tidens mycket omfattande ny odlingsverksamhet. Varken enkelstugan i sig eller byggnadstypen i sig är genuint dalsländskt utan förekommer på många andra håll, bl.a.

mycket i Närke. Den tvåvåniga enkelstugan blev dock så oerhört vanlig i Dalsland under 1800-talets första hälft att den kommit att benämnas dalslandsstugan.

Oavsett om stugan är byggd i norra ,södra, östra eller västra delarna av landskapet, i början eller i mitten av 1800 talet så är dalslandsstugorna i stort sett lika. Någon närmare beskrivning av byggnadstypen görs därför inte här.

Boningshuset

Det timrade boningshuset på Vinnsäter ,uppfört 1851, är till sin utformning en klassisk dalslandsstuga med enkelstugans planlösning i såväl över som undervåning. Husets längd är 9,76 m och dess bredd 6.11m. Byggnaden karaktäristiskt kort och hög med flack takvinkel, relativt kraftiga vindskivor och med små takutsprång både på gavlarna och på långsidorna.

Väggarna är klädda med locklistpanel som ursprungligen varit omålad men som så småningom målats med falu rödfärg. På taket ligger det enkupigt lertegel.

Ingången har haft tre olika utseenden; Ursprungligen fanns ingenting runt dörren, möjligen ett enkelt snedtak. Mot 1800 talets slut blev det populärt med verandor utsmyckade med snickarglädje och även på Vinnsäter byggde man sig en sådan (vilket syns på modellen som finns på Färgelanda bibliotek).

På 1900 talet har verandan glasats in och en yttre ytterdörr har satts dit.

Fönsterplaceringen är även den mycket typisk för dalslandsstugan. På framsidan finns tre fönster varav ett sitter ovanför verandan och de två andra bildar en fönsteraxel nära den andra gaveln. Gaveln närmast entrén är helt fönsterlös medan motsatta gaveln har ett symmetriskt placerat fönster i varje våning. Baksidan har två fönsteraxlar.

Förstugan

Det första rummet man kommer in i när man går in i huset är den lilla förstugan. Utrymmet saknar möbler och domineras av dörren åt vänster in i köket, dörren rakt fram in i kammaren och trappan till andra våningen som går upp till höger.

Kammaren

Kammaren ligger rakt innanför förstugan och har i alla fall under 1900 talet används som sovrum och varit möblerat med utdragssängar, bord och en kommod.

Den sista tapetseringen före renovering , gjordes troligen på 1940 talet, taket är slätt med brädor spikade på undersidan av takbjälkarna. I ena hörnet står den fantasifullt murade spisen, eftersom kammaren endast nås ifrån förstugan och inte ifrån köket är det möjligt att rummet ursprungligen användes som förvaringsbod.

Köket

Köket eller stugan är det största rummet och upptar 2/3 av husets längd och hela dess bredd.

Det var också det viktigaste rummet – här har alla inomhussysslor uträttats, man har lagat mat, ätit och sovit och utfört allehanda hantverkssysslor såväl matlagningshärd, kompletterad med järnspis, som bakugn är placerad i stugan. Detta var regel i alla äldre dalslandsstugor. Från 1830-40 talen dyker det dock upp dalslandsstugor där kammaren omvandlats till kök varvid en mer differentierad planlösning erhållits, men på Vinnsäter har köksfuktionen alltid legat i stugan. Själva inredningen kan från början ha varit mer väggfast men har med tiden kommit att karaktäriserats av ett slagbord med lösa stolar, skåp, vedlår och utdragssoffor.

Övre hallen

Går man uppför trappan når man den övre hallen som liksom den nedre enbart är en förbindelse mellan rummen. Därifrån går man in i salen och in i den övre kammaren.

Den enda möbeln i detta utrymme har i alla fall under 1900 talet varit en byrå som stått som skydd vid trappnedgången. Liksom förstugan har hallen under 1900 talet försetts med bröstpanel.

Övre kammaren

Övre kammaren ligger rakt ovanför den nedre. Tapeten sitter direkt på lerkliningen .

Taket är slätt och vitmålat. Kammaren är det enda rummet i huset som inte under 1900 talet fått det gamla skur golvet täckt av en linoliummatta (linoliummattorna borttagna vid renovering.)

Under 1900 talet har rummet används till förvaring vilket är lite ovanligt eftersom bruket att använda vissa utrymmen som bodar i stort sett försvann vid 1800 talets slut. Eftersom rummet har en murad kakelugn som sannolikt kom till i slutet av 1800 talet kan man tänka sig att rummet används som sovrum.

Salen

Salen är lika stort som stugan (köket) i nedre botten och har också betraktats som husets allra finaste rum. En äldre benämning är ”nattstugan” vilket antyder att rummet från början var ett oeldat sovrum. Med tanke på att den andra våningen byggdes pga ett ökat behov av bostadsyta

kan man tänka sig att det till en början fick stå ofullständigt inrett och användes som sommarsovplats och bod. Underslutet av förra århundradet förändras allmogens hem en hel del, bl.a. börjar tapeter och gardiner komma i allmänt bruk och murade kakelugnar blir allmänna vid sidan av de öppna spisarna. Nattstugan utvecklas vid denna tid till ett verkligt finrum och får benämningen sal.

Salen på Vinnsäter har en murad kakelugn som målats så att det skall se ut som marmor. Taket är slätt och vitmålat. Under sin tid som finrum har salen varit möblerad med matsalsmöbel mitt på golvet och utmed väggarna stod ett skänkskåp, byråar, en sekretär, finsoffa och framför fönstren blompiedistaler tillverkade av björkstammar.

Magasinet

Magasinet ligger på samma sida av vägen som huset och är troligen uppfört på 1850 talet. Det är timrat i två våningar och klätt med stående faluröd locklistpanel. Taket har i samband med upprustningen återfått sin skifferbeklädnad. Inne i boden finns förvaringsbingar och en brant trappa förbinder våningarna. I magasinet har man förvarat säd och mat.

Redskapsboden

Redskapsboden från 1800 talets andra hälft ligger i vinkel med ladugården och är också den byggd i resvirke och klädd med faluröd lockpanel. Liksom ladugården har redskapsboden täckts med vasstak ,ursprungligen var taket i halm men för att få någorlunda hållbarhet på taket lades vass istället. I byggnaden har man förvarat redskap, vagnar och maskiner här finns dessutom vedboden och dasset.

Ladugården

Ladugården från 1800 talets andra hälft är gårdens största byggnad och under dess tak rymdes flera ting. I bägge ändarna är byggnaden timrad för att ge djuren ett ombonat klimat. I den södra änden stod kor och i det norra var stallet. I mitten låg logen och ladorna där säden tröskades och allt hö förvarades. Där består väggarna av resvirke. Utvändigt är hela ladugården klädd med stående lockpanel och målad med faluröd slamfärg.

Taket är täckt med vass ,ursprungligen var taket i halm men för att få någorlunda hållbarhet på taket lades vass istället, i nocken ligger dock halm under ekklamparna som ger ett vackert intryck.

Smedjan

Den lilla gårdssmedjan uppfördes 1908. Den är byggd i resvirke och klädd med omålad stående lockpanel. Taket är ett s.k. åstak täckt med enkupigt tegel . Huset saknar golv och inredningen utgörs av eldstaden i husets ena hörn.

Källaren

Den lilla källaren är gjuten och har tegeltak ovanpå. Den ligger nedgrävd i backen så att nästan bara taket syns. Ovanför ingången står årtalet 1922 inristat. I källaren har man förvarat mat exempelvis potatis, saft och sylt.

Modell av Vinnsäter

Älvsborgs länsmuseum har gjort en modell som berättar livet på en bondgård i början av 1900 talet. Eftersom Vinnsäter är mycket välbevarad med alla gårdens byggnader i behåll bestämdes att denna gård skulle stå som förebild för modellen. Modellen kan ses i sin helhet på denna länk.